Historia

Viktiga personer för Grand Hôtel

Régis Cadier

Ett stort antal personer har betytt mycket för Grand Hôtel. Det är omöjligt att nämna dem alla, men några av dem förtjänar lite extra uppmärksamhet.

Den första av dem är naturligtvis hotellets grundare och i många år ledare; Régis Cadier. "Plötsligt trängde solen igenom det grå molntäcket. Ett fartyg med utländsk flagg gled sakta in på Stockholms ström. Ljudet från ångmaskinen och plaskandet från vattenhjulen avtog nästan helt då fartyget gjorde sig redo att lägga till. I den lättande dimman tecknade sig Skeppsbroraden i ett vackert rödaktigt eftermiddagsljus.

Då befälhavaren slog back i maskin och fartyget närmade sig anläggningsplatsen, mitt för Gustav III:s staty nedanför Kungliga Slottet, var det lättare att skönja profilen av den stora ryska hjulångaren Furst Mentschikoff. Vid relingen stod en kortvuxen och satt man, enligt rådande mode iförd polisonger, hakskägg och svart yvigt hår. Han betraktade uppmärksamt husen, människorna och allt som hände på kajen då fartyget la till. Det var hans första besök i Stockholm. Han var fransman och hette Jean Francois Régis Cadier. Föga anade han då, denna fredag den 3 november 1852, att han skulle bli kvar för gott i Stockholm och att han skulle skapa ett livsverk som Grand Hôtel."

Régis Cadier kom från en fransk familj som hade drivit värdshus i en liten by i alperna i över 100 år, och han fick tidigt hjälpa till med arbetet på värdshuset. Via Grenoble begav sig Régis till Paris där han utbildade sig till mästerkock på krogen Frères Provençaux under åren 1848-1850. Han fortsatte sedan till S:t Petersburg där han sedermera tog anställning hos grefve Daschkoff. Då grefven avgick till Sverige som ryskt sändebud följde Régis Cadier med för att organisera hushållet. 

Det blev bara drygt ett år i grefve Daschkoffs tjänst innan Régis Cadier tillträdde den prestigefyllda tjänsten som kunglig kock på Stockholms Slott. Cadier utnyttjade sin tid i händelsernas centrum till att bland annat knyta viktiga kontakter. I slutet av 1854 öppnade Cadier eget och slog upp portarna till en delikatessaffär som snabbt blev Stockholms elegantaste. En doft av Paris hade kommit till Sveriges huvudstad. Tre år senare öppnade Cadier Stockholms första krog med verklig fransk anknytning. Han lånade också namnet Trois Frères Provençaux från restaurangen han lärde sig hantverket på.

På våren 1859 tog Régis Cadier nästa steg på karriärstegen då han övertog arrendekontraktet till Hôtel Rydberg som var det ledande hotellet i Stockholm. Han tog över ett i stort sett nytt hotell men fortsatte trots det att utveckla och förbättra rörelsen. Cadier hade också ett utvecklat sinne för lönsamhet och pengarna kom in i en allt stridare ström. I takt med att resandeströmmen till Stockholm ökade och framgångarna för Hôtel Rydberg fortsatte var Régis Cadier redo för nya utmaningar.

Det hade uppstått ett kraftigt växande behov av hotellrum i Stockholm och Cadier ombads att tänka igenom situationen. Resultatet av det blev så småningom Grand Hôtel. Cadier förklarade tidigt att han ville ta hand projektet själv och så fick det bli. Efter ett par års planering stod Grand Hôtel klart 1874. Régis Cadiers livsverk var byggt!

Régis Cadier blev i och med framgången med Grand Hôtel landets ledande hotelier. Kung Oscar II visade sin uppskattning genom att tilldela honom Vasaorden, en utmärkelse som Cadier satte stort värde på. Cadier var också mycket uppskattad bland sin personal trots att han höll hårt på disciplinen. Han drev hotellen med militärisk precision. Varje person visste exakt vad som krävdes av honom eller henne.

Trots att han alltid var full av nydanande idéer lyckades Régis Cadier ha full kontroll på ekonomin. Det finns många historier om hans projekt och i samband med den stora renoveringen av Grand Hôtel 1884-85 tillkom ett par av de sägenomspunna inredningsdetaljerna. En av dessa hade att göra med uppståndelsen kring två brunbjörnsungar, som Cadier fick som present i en trälåda av en okänd person från S:t Petersburg. Cadier var en stor djurvän, varför han beslutade att inreda en liten björngård i en av de inre ljusgårdarna i hotellet. Till en början lär han också ha låtit dem tumla runt i hotellets foajé, till gästernas stora glädje. Snabbt blev björnungarna hela Grands kelgrisar.

Régis Cadier nöjde sig heller inte med att vänta och hoppas på att gästerna skulle fortsätta komma av sig själva. Redan från första året, 1874, bearbetade han utlandet med olika arrangemang och festerbjudanden, med syfte att loka fler turister. Han annonserade tidigt i engelska, franska, amerikanska och tyska tidningar och hade också goda kontakter med en rad betydelsefulla resebyråer i de största städerna i Europa och Amerika.

Tillsammans med sin fru Caroline fick Régis Cadier fyra barn. Régis och Caroline flyttade 1889 in i Bolinderska huset, i den 13-rumsvåning en trappa upp som brännvinskungen L.O. Smith bebott. Inredningen i våningen var ett praktfullt exempel på hur en burgen lyxvåning kunde se ut under den oskarianska eran. Régis Cadier avled bara drygt ett år senare, men änkan Caroline Cadier var bosatt i våningen fram till 1897, då hon sålde Grand Hôtel och Bolinderska huset. Regis Cadier var givetvis en förmögen man när han gick ur tiden. Enligt bouppteckningen värderades Grand Hôtel till 1 200 000:- och Bolinderska huset till 400 000:-, summor som inte var i närheten av det verkliga marknadsärendet.

Wilhelmina Skogh

Wilhelmina Skogh utnämndes till Grand Hôtels verkställande direktris den 1 april 1902. Hon hade en sägenomspunnen karriär bakom sig. En fattig bondflicka från Fårö som med mod och hårt arbete arbetat sig upp till framgångsrik ägarinna till tre stora järnvägshotell i Storvik, Bollnäs och Rättvik. Hennes år på Grand Hôtel blev dessvärre inte lika framgångsrika.

Stora idéer, stor arbets- och organisationskapacitet, men kanske inte det allra bästa ekonomiska sinnet, kännetecknade Wilhelmina Skogh. Hon satte igång en rad ombyggnadsprojekt och hade ofta kontroverser med Grand Hôtels styrelse om kostnader för dessa. Ingen kan dock ta ifrån henne att hon hade en oerhörd drivkraft och att mycket hon gjorde utvecklade Grand Hôtel till det bättre.

Det är ingen överdrift att påstå att Wilhelmina Skogh mycket påtagligt vurmade för den kungliga familjen och för kunglig prakt över huvud taget. Hon fick under sina år på Grand också en rad tillfällen att hälsa furstliga personer välkomna till Grand. Ett märkligt besök gjordes t ex 1907, då den åldriga och före detta franska kejsarinnan Eugénie avlade visit. Hon var änka efter Napoleon III av Frankrike, som förlorade sin kejsartron vid nederlaget i det fransk-tyska kriget 1871.

Wilhelmina Skogh vision från en bländande fest på Grand Hôtel i Paris blev verklighet den 23 januari 1909, då Hôtel Grand Royal invigdes. Vinterträdgården var för många en sensation, men kostnaderna blev Skoghs fall. Tiderna var dåliga, och till råga på allt inföll den svenska storstrejken samtidigt och lamslog landet. Vinterträdgården blev hotfullt tom på gäster, men dess skönhet kunde ingen förneka.

De stora och oplanerade byggkostnaderna för Grand Royal blev Wilhelmina Skogh slutliga fall. Motsättningarna hade också varit stora i Grand Hôtels styrelse, och den 15 december 1910 avgick fru Skogh från sin chefspost på Grand Hôtel. Hennes finanser blev ytterligare ansträngda då hon senare slutförde bygget av sin egen skapelse Foresta på Lidingö. De sista åren av sitt liv togs hon till nåder och kunde disponera en liten våning på Grand Hôtel.

I en mindre bostad på två rum och kök i Bolinderska huset levde Wilhelmina Skogh under små omständigheter de resterande sex åren av sitt liv. Hon hade dock råd att resa en hel del och ägnade sig också åt olika typer av mekaniska experiment. Bland annat konstruerade hon en elektrisk mangel och en glättningsapparat, båda avsedda för hemmabruk. Wilhelmina avled hastigt en fredagsförmiddag i juni 1926. En spännande och unik karriär avslutades under små medel, dock trots allt i ett av Stockholms mest omskrivna privatpalats med utsikt mot det kungliga slottet. Som i en saga.

Nils Trulsson

Nils Trulsson var Grand Hôtels verkställande direktör under två perioder - före och efter Wilhelmina Skogh. Första gången han utnämndes till VD var 1897. Trulsson var en internationellt erkänt skicklig hotelier med många års gedigen erfarenhet från flera av de största europeiska länderna. Han var född 1865 som en fattig och enkel torparpojke, och började sin karriär som springpojke på något av de mindre hotellen i Malmö. Efter några år tog han sig ner till kontinenten och hamnade till slut i Berlin där han var med om att öppna Hôtel Bristol.

Under sin första period på Grand Hôtel byggde Nils Trulsson om hotellet till stor del. Byggnaden fick bland annat en ny fasad som var utformad efter tidens vurm för tinnar och torn. Vestibulen byggdes också om, liksom de flesta av de allmänna utrymmena samt resanderummen. Spegelsalen, inspirerad av den berömda Galerie des Glaces i Versailles, var historiskt sett ändå den största nyheten.

Andra gången Nils Trulsson kom till Grand Hôtel var efter Wilhelmina Skoghs sejour. Grand Hôtel behövde en erfaren och handfast ledare som kunde vända den svacka Grand befann sig i. Trulsson ansågs perfekt för uppdraget och visade sig så också vara. Sakta och varligt gick han fram med förändringarna på Grand. Han utnyttjade också skickligt sina kontakter i Tyskland och Schweiz och började samarbeta med en rad turistbyråer för att öka intresset för resor till Sverige och Stockholm. Han införde också eftermiddagstea i Grand Royal, vilket föll väl ut. Framför allt gjorde de eleganta stockholmskorna Royal till sitt favoritställe. Det var också Trulsson som byggde Grands första sommarveranda 1913, en idé han tagit med sig från Berlin och Paris.

Den 1 oktober 1923 avgick Nils Trulsson från sin post som verkställande direktör på Grand Hôtel. En av anledningarna var säkert ett lockande anbud om att delta i projekteringen av ett nytt storhotell på Kungsgatan. Alkoholpolitiken som fördes vid tiden var nog också något som påverkade, då den måste ha tett sig främmande för en kontinental hotelier som Nils Trulsson.